This blog was started when going to Nepal in 2012 - and continued as my own personal diary.. Read it if you wish -- all my pictures, however, are on http://pix.denizen.se
... and PS this might be both in English and in Swedish - worst case scenario: use google translate!
Och ... lo and behold! Naturligtvis ska man inte göra för mycket av det här - men det är inget lugnt, lojt stället i världen. I går smällde det tydligen av en bomb i Kathmandu, som dödade människor:
Bild Daily Telegraph.
Inge kul. Dessutom massor med olika religioner, folkslag, fattigdom, rikedom (?) skojare, tiggare och .... ? Ja - det ska verkligen bli kul att erfara med egna ögon. Själv ser jag fram emot den berömda stupan:
Var med dotter Carla på Stångberga gård och fotograferade hennes häst (se mer på pix.denizen.se) - och läste mer om Nepal i en guidebok jag köpte i London. Jag tror det är bra att bereda sig på att man inte vet. Har ju bara varit i liknande delar av världen i 4 veckor max förut.
long time no write..
Massor med jobb med program-bladet för min lilla buddhist-sangha.. dessutom jobb-jobb.
Så - nu upptäcker jag att jag slarvat bort min "welcome to Rangjung Yeshe...." introduktionsbrev. Har det utskrivet - men fasiken, vart har det tagit vägen?
Jag uppgraderade till OS Lion för inte så länge sedan -- och inget är sig likt. Jag hittar INGENTING. Sämsta apple-uppgraderingen hittills. Har det nåt med Steve's död att göra måhända?
Ha ha..
En liten påminnelse för mig sjäv - så jag kommer ihåg väsentligheterna i allt kaos...
... ett gulligt litet email, bara för att påminna oss om vår dödlighet:
Citat:
Kära vänner!
Med tanke på vår förestående resa till Nepal, som enligt de som varit där, är 100 gg värre/skitigare/eländigare mm... än Indien så kanske det vore en bra idé att utforska hur vi kan vara bäst rustade mot allehanda ohyra, spindlar, löss, kackerlackor,mm...Har kollat att det finns ultraljud mot en del och cederträ ska vara bra mot löss och kackerlackor!Vi kan väl kolla upp och köpa det vi behöver tillsammans.
Keep your mind happy
Ingrid
Slutcitat.
Bor man på lyxhotell - eller i tält, sköter man ju sig så att säga själv. Vi ska bo med Tibetanska familjer! Hi hi! Jag tror nu inte att det blir SÅ vanskligt - man kan alltid köpa AJAX och skrubba! Men Ingrid har rätt i att man ska kolla upp det! En-träds-olja ska vara bra, enligt Ingrid.
Förresten - här har ni en bild från senaste resan - som till slut tog oss till våra vänner på det stora Sera Jey klostret i SÖDRA Indien (6000 munkar) och då specifikt Ngari Khangtsen - med Geshe Palden i spetsen!
Förutom diverse Geshes och Lharampa Geshes, Geshe Palden bakom (fr. v.) Pearl (som inte kommer med denna gång), Denise (jag) Ingrid, och Jonas.
Ja-a... idag var en av de där riktigt sällsynta dagarna numera, när jag blev heligt SKITförbannad.
Brukade förekomma oftare förr i tiden, innan jag blev Buddhist.
Idag blev jag helt och fullt och solklart "swept away by my emotions".
Vad nu? Jo, jag hade betalt in en stor klump pensionsförsäkring i tron att det var en försäkring som skulle betalas 1 gång per år - men företaget hade gjort fel, och fakturerade mig 36000:- ..... per MÅNAD!
Nå - det var ju fel, och det i säg var inte så farligt, men sedan att min pensionmäklare INTE svarade på telefon, när jag väl fick tag på växeln, gav de mig FEL mobiltelenummer till honom, och så vidare och så vidare. ÅNGAN av ILSKA byggde upp i samma goda välkända stil som då - när jag bodde i New York, och måste våga bli arg för att tävla med ilskna New Yorkare på det glada (?) 80-talet.
Nu skriver jag av mig. Det går snabbare nuförtiden att bli av med den här hemska "all-consuming" känslan av ren pur ilska än förr i tiden. Ilska är som en flod - en sådan där flod där man gör white-water-rafting, fors-ränning. Det finns liksom bara stenar och bubbel, strömmar och forcerat våldsamt strömt vatten - som bara går i en riktning.
Men redan nu - ca. 10 minuter efter varit "där" är jag lugnare. Inte ännu som en svensk insjö en varm sommardag, med näckrosor och änder - men iallafall som Mälaren i Stockholmstrakten - typ Vinterviken.
pust.
Tänk att jag fortfarande är kapabel till sån ilska?! Det förvånar mig varje gång! För det är månader, om inte år sedan sist.
Alla som känner mig, kommer ihåg när jag var hemsk mot en med-mamma på McDonalds en gång, när äldsta flickan var typ två år gammal och blev biten. Hela svenska McDonalds blev knäpptyst efter mitt ilske-utbrott på en dum-i-huvet-tyckte-jag-idiot-mamma. Stackars kvinna, å andra sidan kanske hon lärde sig att inte skylla ifrån sig. Eller nåt.
Ilska är inge bra. Det drabbar en själv mest. Adrenalinet flödar - och man är inte sig själv. Fight or flight.
Och ilska kommer ur "ignorance" enligt Buddhismen - den ursprungliga orsaken till vårt "Suffering".
Jag tittade på en film om Karmapa - vår underbara Lineage-Lama - från 2002. Jag tittar på honom och blir lugn.
Lineage-Lama betyder den Lama (läraren) som upprätthåller vår "skola", vår speciella gren av tibetansk Buddhism. Jag har ju träffat HH Karmapa (Trinlay Thaye Dorje) och att se honom blir som en "önskesten"/snuttefilt - det triggar en totalt lugn i mig på en gång. Kanske inte för andra, vad vet jag - men för MIG funkar det. (Don't fix it if it aint broke...!).
Förresten - hittade en liten you-tube snutt om förra årets Sikkim/Nepal jordbävning som vi inte rapporterade om i svenska medier överhuvudtaget. Denna snutt är dessutom med Thaye Dorje -- så dubbelbonus:
Kanske inte så upplysande - men det relaterar till vad jag skrev igår...
Jag har varit i norra Indien förut, jag har varit i södra... Och det är en STOR skillnad.
Norr är fattigt och underbart - söder är rikt (förhållandevis) och underbart. Fattigt - betyder SKITIGT och MISERABELT. Rangjung Yeshe Institute är NORR om NORR. Hur skitigt och fattigt och miserabelt kan det vara?
Jonas, Ingrid och jag ska vara där i nästan 9 veckor. Hur sjuka ska vi bli denna gång?
Sist, i Bodhgaya, Bihar, låg Jonas som en ur-sketen sill i sin hotelsäng och såg alldeles liiiiiiten och ledsen ut.
Ingrid och jag hade "Yalla", som araberna kallar det, och fick sedermera också den fina förkylning som Jonas hade burit på och närt i sin lekamen i hotelsängen.
Ha - man är ju inte 30 längre... jo JONAS är det, men inte Ingrid och jag. Vi är ju de stora starka 50-talisterna... haha.
Jag har nyligen diagnosticerad divertilulit (?) - dvs tarmfickor - så magsjuka är inte så kul att få. Har blivit beordrar vete-, mjölk- och soyafri kost av en dietist (det verkar faktiskt hjälpa uppsvälldheten), hur ska det gå med det?
Ingrid och jag är bägge vegetarianer - och vi ska bo hos Tibetaner (oj vad det rimmar!) och de är kända som "hearty meat eaters"!
Och sen MONSUN tiden. Sommar i Nepal ska vara ... klibbigt. Södra Nepal är dessutom fullt av iglar, sägs det. Jag är en fegis. Ingen Mount Everest snubba, precis. Nå, Kathmandu är inte SÖDRA Nepal. Serdar, vår unge begåvade tidigare-gått-på-sommarkurs-i-Nepal bekant, hade ett rum med massor av kackerlackor. Nåja - det bryr jag mig ju inte om... Jag har ju bott i New York City i nästan 10 år - och DÄR har man STORA kackerlackor minsann. Men jag hoppas verkligen inte att det finns vägglöss!
OCH sen - jordbävningar. Innan höstens jordbävning i Turkiet, var det en ÄNNU större i Nepal. Nästan 7 på Richterskalan. Och det mumlas på nätet om "the big one" - för sist var det på 30-talet.
NÄHÄ - nu får det vara slut på kraxandet, Denise. Jag är det kinesiska stjärntecknet Wooden-Goat - och vi ska ha det himla bra detta året - dvs Water-Dragon Year.
(Jag undervisar i RISK MANAGMENT så jag BORDE ju veta att risk - is in the eye of the beholder! Men medveten ska man ju vara).
Oh - have I tried and tried. Below is my first blogpost just before going to Nepal. I wrote it in January 2012.
Actually this comic about learning Finnish DEFINETELY APPLIES to Tibetan:
Now it is Feb 2014 - and I am going back to Kathmandu, Rangjung Yeshe Institute for another battling with the language - in the intensive summer course.
However, I realize that I do have some knowledge on how to start and where to find info... Any old link will do - keep commenting if you have anything of value. HERE ARE MY FAVOURITE LINKS:
my favorite school: http://www.ryi.org/degree-programs -- love this place, done the on-line classical: very good, and the summer courses are super
helpful translator/tutor: http://www.learntibetanathome.com -- so when you are stuck and need an English speaking guy who is fluent in Tibetan... nice dude to boot
native speakers from Dharamsala with live Skype teachers: http://esukhia.org/en/ -- great if you already have an understanding. A bit too much if you are struggling with the basics, 'cause the tutors are not very good with the English.
Tibetanska är ett märkligt språk. Jag kan med nöd o näppe läsa det - utan att veta vad det egentligen står.
Så varför hålla på med det då?
Kar-mei Ten-pai Gyal-tsen, står det här ovan, nästan....
Om ni har läst första inlägget så vet ni att jag började mitt sökande i NYC 1985. Jag landade så småningom hos Karme Tenpe Gyaltsen i Stockholm, där jag tog tillflykt till Buddha, Dharma och Sangha för Laman BERU KHYENTSE RINPOCHE, den 14 September 2001. Det betydde att jag officiellt blev Buddhist. Min underbare första Lama - Lama Gedjor, en tysk som med tysk precision och en ängels tålamod (ibland mindre tålig!) förklarade en mängd mysko buddhistiska begrepp för oss nybörjare, hade låtit mig "gå i lära" i 2 år innan han tyckte att jag var mogen att "committa" mig till den inre vägen.
Vår lilla Sangha (= de personer som följer och stöder en på vägen, inte riktigt samma som församling, men nära) läser alla böner på tibetanska - för traditionen säger att endast en upplyst får översätta texterna, och de texter som finns på tibetanska har ju översatts från Sanskrit av upplysta mästare! T.ex. översättaren Marpa, som sitter på bilden nedan i mitten med sin huvudlärare och huvudelever runt kring sig. Under åtaliga år - och under fantastiska strapatser, reste Marpa på 1000-talet till Indien flera gånger för att gå i lära och ta med sig ovärderlig kunskap och böcker till Tibet. Marpa Lotsawa hette han. Marpa, översättaren.
Vi har trots allt en översättning och vi har även en translitteration av texten - så man kan definitivt hänga med i texterna - men det känns inte helt...kosher...!
Därav har jag länge närt en längtan att förstå mer - kunna läsa och även förstå.
Under x antal år har jag tragglat. Fört med Kalsang, en exil-tibetan som faktiskt är lärare i grunden. OK - till slut förstod jag bokstäverna. Och så själv förstås. Med hjälp av böcker och kompisar.
I höstas (2011) började vår Lama Tsultim Rinpoche på allvar ge oss undervisning - och det satte fart på inlärningen. Lama Tsultim och hans fru Johanna gjorde undervisningen skoj och förståelig på RIKTIGT!
Vi har även en Sangha medlem (mycket yngre begåvning!) som har lärt sig tibetanska genom hårt arbete, talang och - en sommarkurs i Nepal.
