Life is hard and ... THEN you die! -- pust... väldigt mänsklig idag

Ja-a... idag var en av de där riktigt sällsynta dagarna numera, när jag blev heligt SKITförbannad.
Brukade förekomma oftare förr i tiden, innan jag blev Buddhist.
Idag blev jag helt och fullt och solklart "swept away by my emotions".
Vad nu? Jo, jag hade betalt in en stor klump pensionsförsäkring i tron att det var en försäkring som skulle betalas 1 gång per år - men företaget hade gjort fel, och fakturerade mig 36000:- ..... per MÅNAD!
Nå - det var ju fel, och det i säg var inte så farligt, men sedan att min pensionmäklare INTE svarade på telefon, när jag väl fick tag på växeln, gav de mig FEL mobiltelenummer till honom, och så vidare och så vidare.  ÅNGAN av ILSKA byggde upp i samma goda välkända stil som då - när jag bodde i New York, och måste våga bli arg för att tävla med ilskna New Yorkare på det glada (?) 80-talet.
Nu skriver jag av mig. Det går snabbare nuförtiden att bli av med den här hemska "all-consuming" känslan av ren pur ilska än förr i tiden. Ilska är som en flod - en sådan där flod där man gör white-water-rafting, fors-ränning.  Det finns liksom bara stenar och bubbel, strömmar och forcerat våldsamt strömt vatten - som bara går i en riktning.
Men redan nu - ca. 10 minuter efter varit "där" är jag lugnare.  Inte ännu som en svensk insjö en varm sommardag, med näckrosor och änder - men iallafall som Mälaren i Stockholmstrakten - typ Vinterviken.
pust.
Tänk att jag fortfarande är kapabel till sån ilska?!  Det förvånar mig varje gång!  För det är månader, om inte år sedan sist.
Alla som känner mig, kommer ihåg när jag var hemsk mot en med-mamma på McDonalds en gång, när äldsta flickan var typ två år gammal och blev biten.  Hela svenska McDonalds blev knäpptyst efter mitt ilske-utbrott på en dum-i-huvet-tyckte-jag-idiot-mamma.  Stackars kvinna, å andra sidan kanske hon lärde sig att inte skylla ifrån sig. Eller nåt.
Ilska är inge bra.  Det drabbar en själv mest.  Adrenalinet flödar - och man är inte sig själv. Fight or flight.
Och ilska kommer ur "ignorance" enligt Buddhismen - den ursprungliga orsaken till vårt "Suffering".

Jag tittade på en film om Karmapa - vår underbara Lineage-Lama - från 2002.  Jag tittar på honom och blir lugn.
Lineage-Lama betyder den Lama (läraren) som upprätthåller vår "skola", vår speciella gren av tibetansk Buddhism.  Jag har ju träffat HH Karmapa (Trinlay Thaye Dorje) och att se honom blir som en "önskesten"/snuttefilt - det triggar en totalt lugn i mig på en gång.   Kanske inte för andra, vad vet jag - men för MIG funkar det.  (Don't fix it if it aint broke...!).

Förresten - hittade en liten you-tube snutt om förra årets Sikkim/Nepal jordbävning som vi inte rapporterade om i svenska medier överhuvudtaget.  Denna snutt är dessutom med Thaye Dorje -- så dubbelbonus:

Kanske inte så upplysande - men det relaterar till vad jag skrev igår...