Nepal och Rangjung Yeshe Institute

Jag har varit i norra Indien förut, jag har varit i södra... Och det är en STOR skillnad.
Norr är fattigt och underbart - söder är rikt (förhållandevis) och underbart.  Fattigt - betyder SKITIGT och MISERABELT.  Rangjung Yeshe Institute är NORR om NORR.  Hur skitigt och fattigt och miserabelt kan det vara?

Jonas, Ingrid och jag ska vara där i nästan 9 veckor. Hur sjuka ska vi bli denna gång?

Sist, i Bodhgaya, Bihar, låg Jonas som en ur-sketen sill i sin hotelsäng och såg alldeles liiiiiiten och ledsen ut.
Ingrid och jag hade "Yalla", som araberna kallar det, och fick sedermera också den fina förkylning som Jonas hade burit på och närt i sin lekamen i hotelsängen.
Ha - man är ju inte 30 längre... jo JONAS är det, men inte Ingrid och jag.  Vi är ju de stora starka 50-talisterna... haha.

Jag har nyligen diagnosticerad divertilulit (?) - dvs tarmfickor - så magsjuka är inte så kul att få.  Har blivit beordrar vete-, mjölk- och soyafri kost av en dietist (det verkar faktiskt hjälpa uppsvälldheten), hur ska det gå med det?
Ingrid och jag är bägge vegetarianer - och vi ska bo hos Tibetaner (oj vad det rimmar!) och de är kända som "hearty meat eaters"!

Och sen MONSUN tiden.  Sommar i Nepal ska vara ... klibbigt. Södra Nepal är dessutom fullt av iglar, sägs det.  Jag är en fegis.  Ingen Mount Everest snubba, precis. Nå, Kathmandu är inte SÖDRA Nepal.  Serdar, vår unge begåvade tidigare-gått-på-sommarkurs-i-Nepal bekant, hade ett rum med massor av kackerlackor.  Nåja - det bryr jag mig ju inte om... Jag har ju bott i New York City i nästan 10 år - och DÄR har man STORA kackerlackor minsann.  Men jag hoppas verkligen inte att det finns vägglöss!

OCH sen - jordbävningar.  Innan höstens jordbävning i Turkiet, var det en ÄNNU större i Nepal. Nästan 7 på Richterskalan.  Och det mumlas på nätet om "the big one" - för sist var det på 30-talet.

NÄHÄ - nu får det vara slut på kraxandet, Denise. Jag är det kinesiska stjärntecknet Wooden-Goat - och vi ska ha det himla bra detta året - dvs Water-Dragon Year.

(Jag undervisar i RISK MANAGMENT så jag BORDE ju veta att risk - is in the eye of the beholder! Men medveten ska man ju vara).

TIBETAN

The Tibetan Language

Oh - have I tried and tried.  Below is my first blogpost just before going to Nepal.  I wrote it in January 2012.
Actually this comic about learning Finnish DEFINETELY APPLIES to Tibetan:

Now it is Feb 2014 - and I am going back to Kathmandu, Rangjung Yeshe Institute for another battling with the language - in the intensive summer course.

However, I realize that I do have some knowledge on how to start and where to find info... Any old link will do - keep commenting if you have anything of value.

HERE ARE MY FAVOURITE LINKS:

• good basics: http://www.learntibetan.net -- a good place to start
• alphabet struggle: http://www.digitaldialects.com/Tibetan.htm -- fantastic for alphabet-practice
• getting it into your computer: http://digitaltibetan.org/index.php/Main_Page -- how I configured my mac
• my favorite school: http://www.ryi.org/degree-programs --  love this place, done the on-line classical: very good, and the summer courses are super
• helpful translator/tutor: http://www.learntibetanathome.com -- so when you are stuck and need an English speaking guy who is fluent in Tibetan... nice dude to boot
• native speakers from Dharamsala with live Skype teachers: http://esukhia.org/en/ --  great if you already have an understanding.  A bit too much if you are struggling with the basics, 'cause the tutors are not very good with the English. 
• https://collab.itc.virginia.edu/wiki/tibetan-script/Tibetan%20Fonts.html  place with lots of fonts...

So VOILÁ enjoy!

ཐུག་རྗེ་ཆེ༎

Tibetanska - en sommarkurs

Tibetanska är ett märkligt språk.  Jag kan med nöd o näppe läsa det - utan att veta vad det egentligen står.
Så varför hålla på med det då?

Kar-mei Ten-pai Gyal-tsen, står det här ovan, nästan....

Om ni har läst första inlägget så vet ni att jag började mitt sökande i NYC 1985.  Jag landade så småningom hos Karme Tenpe Gyaltsen i Stockholm, där jag tog tillflykt till Buddha, Dharma och Sangha för Laman BERU KHYENTSE RINPOCHE, den 14 September 2001.  Det betydde att jag officiellt blev Buddhist.  Min underbare första Lama - Lama Gedjor, en tysk som med tysk precision och en ängels tålamod (ibland mindre tålig!)  förklarade en mängd mysko buddhistiska begrepp för oss nybörjare, hade låtit mig "gå i lära" i 2 år innan han tyckte att jag var mogen att "committa" mig till den inre vägen.

Vår lilla Sangha (= de personer som följer och stöder en på vägen, inte riktigt samma som församling, men nära) läser alla böner på tibetanska - för traditionen säger att endast en upplyst får översätta texterna, och de texter som finns på tibetanska har ju översatts från Sanskrit av upplysta mästare! T.ex. översättaren Marpa, som sitter på bilden nedan i mitten med sin huvudlärare och huvudelever runt kring sig.  Under åtaliga år - och under fantastiska strapatser, reste Marpa på 1000-talet till Indien flera gånger för att gå i lära och ta med sig ovärderlig kunskap och böcker till Tibet.  Marpa Lotsawa hette han. Marpa, översättaren.

Vi har trots allt en översättning och vi har även en translitteration av texten - så man kan definitivt hänga med i texterna - men det känns inte helt...kosher...!

Därav har jag länge närt en längtan att förstå mer - kunna läsa och även förstå.
Under x antal år har jag tragglat.  Fört med Kalsang, en exil-tibetan som faktiskt är lärare i grunden.  OK - till slut förstod jag bokstäverna. Och så själv förstås.  Med hjälp av böcker och kompisar.

I höstas (2011) började vår Lama Tsultim Rinpoche på allvar ge oss undervisning - och det satte fart på inlärningen. Lama Tsultim och hans fru Johanna gjorde undervisningen skoj och förståelig på RIKTIGT!

Vi har även en Sangha medlem (mycket yngre begåvning!) som har lärt sig tibetanska genom hårt arbete, talang och  - en sommarkurs i Nepal.

SO NOW NEPAL OR BUST!

ps. vill du veta mer om tibetanska, kan du börja här: www.learntibetan.net

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Varför bli Buddhist?

For those of you who need inspiration -- check out some inspirational stuff on http://www.dharma.se






... Och jag är inte ens Indier. Eller Thailändare eller Asiat.

Måste man välja religion överhuvudtaget?  Behövs religion?

MINA svar på det här är - nej till bägge frågor. Man behöver inte religion, det finns ingen gud, och även om man skulle välja att tro på hokus-pokus så man behöver inte välja heller.

Så varför blev jag Buddhist?

Det började nog med skolan i London.  London School of Contemporary Dance, som jag gick i när jag 16-17 och lite in på 18-års året.  Martha Graham och hennes moderna teknik - graham tekniken - är "gravt" inpirerad av olika källor, bla. Jung och Zen-Buddhismen.  Så vi bombarderades som unga elever av Zen-estetik. Själv var jag väl måttligt intresserad.  Sedermera drog jag till New York City, fick ett scholarship och tog igen den klassiska skolning som jag saknade.

Väl i New York fick jag jobb hos Luigi's Dance Company, och behövde arbetstillstånd.  Och det fanns en friare... Stan.  Men jag var bara 18 och vågade verkligen inte hoppa på det tåget.  Jag återvände till Sverige och fortsatte min danskarriär.

Väl hemma i Svedala - på Östgötateatern och Östgötaballetten, ringde Stan från Israel och sa att han var på väg hem till USA men tänkte svänga förbi Sverige på vägen.
Han kommer - kommer in och säger, brunbränd och med blont hår: "Do you still want to marry me?"  Jag var 23 och han 27.  Och jag sa ja.
Våldsamt kär var jag. Och han bi-sexuell. Inte en bra kombination precis.
Jag led faktiskt igenom vårt första år tillsammans, hade svårt med hans dragning till män - samtidigt som jag hade så kul - Stan var en fantastisk person, kul att vara med - underbar älskare, trevlig och intellektuell. Och så mediterade han.  Så då började jag också med TM.

Nå - sent om sider - 1979 flyttade vi till New York, Stan's hemstad.  Väl där höll väl äktenskapet i ytterligare 2 år - sedan begärde jag skilsmässa.
Stan hade påbörjat läkarstudier, och jag hade gjort några off-Broadway musikaler - och hatat varje minut.  Tycker och tyckte inte om musikaler som konstform.  Jag beslöt mig att plugga och började på Pace University.
Då - 1985 - ringer Stan och säger att han har AIDS.  Världen rasar ihop.  Kan jag ha det? Vad är det? Hur vet man? Och min stora kärlek DÖR!
Ett par månader av sjukhusbesök, följt av starka drinkar (vargtass var favoriten) och depression följde.  Som tur var hade jag träffat en trevlig solid svensk FN soldat på planet hem från Sverige. Han, Staffan, majoren, blev mitt mentala stöd under den här tiden.  Genom brev, telefonsamtal och bara genom att finnas - förgyllde han min miserabla tillvaro.  Denna man är idag min make sedan nästan 30 år, och pappan till våra undervara barn.
Men tillbaks:
Jag var 30 år och vågade inte ens tänka tanken på döden. För att göra en kort historia ännu kortare:
Stan tar livet av sig genom att hoppa från 15 våningen - jag har inte HIV (pust) och jag gifter mig med min svenske FN-soldat.

Hur som helst - vad har detta med Buddhismen att göra? JO, Stan spökade!  Tredje natten efter hans död, dök han upp i en brinnande "dröm" där han upprepade att han inte kunde beskriva sitt lidande.
Jag vet att jag undrade om det var smärtan av att smasha in i betongen - men det var inte det han menade.  Han menade att han fortfarande var sjuk - fast nu utan kropp och således utan smärtstillande och all den hjälp han trots allt fick på sjukhuset.  Jag blev helt uppriven.
Det blev heller inte bättre av att min svärmor, gulliga judiska Rose Spector, ringde mig helt söndertrasad på morgonen och berättade att hon hade drömt.... samma dröm!  Med samma ord, och med samma känsla!


Detta ledde till ett sökande - VAD VAR DETTA efter döden? Jag gick till svenska kyrkan - trevlig prälle som fick mig att till och med gå  med konfirmander för att lära mig mer om "svenska kyrkan och kristendomen".  Han förklarade även om de böcker som strukits - de som talar om reinkarnation istället för uppstigning i himlen.  Han var mycket beläst och jätte hjälpsam. 
Men jag kände att jag var inte kristen.  Jag trodde ju inte ens på en gud.  Jag hade gått ur statskyrkan när jag var nygift, 1979.  Stan var jude - och hey, kristen eller jude = same stuff i min bok.
Jag HADE inte den tron. Alls. Fanns inte i mitt universum. Nåt man inte kan se, nåt som ingen kan bevisa - NEPP not for me.


Efter att ha pratat med Rabbiner, katolska präster, New Age flummare, psykologer osv - hittade jag en bok av Dalai Lama. De fyra ädla sanningarna, tror jag det handlade om. Och blev helt fascinerad av ett uttalande om KARMA:
"Om man tappar en nyckel", sa Dalai Lama (ung. citerat), "så letar man ju inte bara i det rum man befinner sig i - man har ju mängder av andra rum att leta i. Men i väst, när någonting händer tittar ni bara i samma rum - i det undermedvetna på sin höjd.  Ni går tillbaka till barndomen, men sen tar det slut.  Vad händer med de andra rummen? Borde ni inte undersöka dem också? Tänk om jag i Potala palatset endast hade letat efter nyckeln i ett av de tretusen rummen!  Nej - man bör nog även kunna föreställa sig att det finns orsaker i andra liv som utspelar sig (mognar) i detta liv"  Väl illustrerat i nedanstående bild, som jag hittade på facebook ... vet ej vems det är (ursäkta ev. copy right infringement):

HÄR började mitt sökande, min undersökande journalistik så att säga.  Vad var KARMA och vad innebär de 4 ädla sanningarna?